Schlingmann har betalat TV-licensen!

Radio Sjuhärad rapporterar idag, den 26 december 2006,

att Per Schlingmann nu har betalat TV-licens. Som om det skulle vara något att orda om. TV-licens betalar väl alla? Alla förstås, utom horden av tongivande nyliberaler som bär upp det som Fredrik Reinfeldt har börjat kalla de Nya Moderaterna.

Nya moderaterna är den gamla högern
Med beteckningen de Nya Moderaterna är det för övrigt samma sak som när det för 30-talet år sedan plötsligt inte var fint nog att tituleras städare eller städerska och ordet lokalvårdare plötsligt blev en könsneutral verbal dimbank avsedd att åtminstone för någon tid dölja verkligheten runt skurhinken. Begreppet Nya Moderaterna är ingenting annat än en utlagd rökridå för att dölja den bakomliggande kärnan av rå högerpolitik

Frontalangrepp mot de svaga i samhället
Under de dryga tre månader som gått sedan valet har Fredrik Reinfeldt eftertryckligt lyckats visa att de nya moderaterna inte är något annat än den Gamla Högern. Det den Gamla Högern och dess stödpartier, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern, lyckats åstadkomma under dessa tre månader är i dagsläget mer än vad Lindman, Hjalmarsson, Holmberg, Adelsson, Bohman och Bildt klarade av tillsammans under ett helt århundrade: De nyliberalt fundamentalistiska frontalangreppen mot äldre, mot sjuka, mot arbetslösa, mot barnfamiljer och mot låginkomsttagare inklusive deltidsarbetande har blivit legio.Över regeringens argumentation vilar mantrat att det ska vara lönsamt att arbeta, och att vi ska ha bort fusket i samhället. Självklarheter!

Socialförsäkringens värdegemenskap
Vårt sociala försäkringsnät bygger på en värdegemenskap i två delar. Den första delen säger att var och en i vårt svenska samhälle ska försörja sig på sitt eget arbete. Den andra delen har, åtminstone fram till dess ministären Reinfeldt tillträdde i oktober 2006, sagt att ingen i vårt samhälle ska svälta ihjäl eller lida nöd. Men om man inte kan försörja sig själv på eget arbete? Då har vi inrättat ett skyddsnät av solidariska samhälleliga försäkringar till skydd för dessa individer: Ålderspensioner för äldre, stöd för familjer med små barn och ungdomar, sjukpenning och sjukpensioner för de tillfälligt eller permanent sjuka, arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för friska personer som för tillfället saknar arbete, socialhjälp - eller försörjningsstöd som det heter i verklighetsdöljande samtidssvenska - till personer som varken är sjuka eller arbetslösa men som inte kan försörja sig ändå. Det här är det civiliserade samhällets trygghetssystem. Det här är en del av det som benämns fördelningspolitik. Alla har tjänat på denna politik: De berörda individerna, gruppen övriga individer dvs. alla andra människor i samhället samt, inte minst viktigt i den ekonomiska verkligenheten, samhällets budgeterar.
Visserligen förbrukar kungahus, rättsväsende och försvar pengar ur den gemensamma kassan. Men det viktigaste skälet till att flertalet människor i vårt land är villiga att betala skatt lär trots allt vara att vi är beredda att betala vår andel av kostnaderna för det svenska välfärdssystemet och fördelningspolitiken. Varje individ har vetat, att om någon blir arbetslös, sjuk eller arbetsoförmögen av andra skäl, så finns ett gemensamt säkerhetsnät som vi måste hålla friskt och starkt.

Att kunna skilja på höger och vänster
Naturligtvis har det alltid funnits en överklass, i vårt som i alla andra samhällen. Överklassen har alltid kunnat köpa vad den behövt i fråga om bemötande, service, omvårdnad, kontakter, i allt. Därför drev Högern under årtionden bland annat kravet på att barnbidraget skulle bytas ut mot ett barnavdrag, därför att avdraget skulle ge mera pengar över för de riktiga höginkomsttagarna. Att alla som tjänade dåligt inte skulle få någon nytta av avdraget, det var liksom den andra delen av finessen med förslaget. Det är därför inte något att bli förvånad över att det är från höger som kraven på lägre skatter har varit ljudligast. Det är heller inget förvånande att det är från det hållet som finurligheten i att slippa betala skatt har varit mest utbredd och tillämpad. Efter hand bidrar emellertid fördelningspolitiken till ökat välstånd för allt fler. Det är därför heller inte särskilt uppseendeväckande att delar av arbetarklassen, dess barn och dess barnbarn, till slut får svårt att skilja på höger och vänster.

Schlingmann försöker köpa medborgerligt förtroende
Men som sagt var, och som rapporterades av Radio Sjuhärad i morse: Nu har Per Schlingmann betalat sin TV-licens. Schlingmann är, för den som inte vet det, moderaternas partisekreterare. Han hade inte betalat TV-avgift sedan i oktober 1992. Jag utgår från att han tillhör horden av nyliberaler som av ideologiska skäl vägrat betala. (En grupp som utan att rodna har tackat och tagit emot sina universitetsstudier med kontanta studiebidrag, subventionerade studiemedel och utan att behöva lägga ett öre i terminsavgifter.) Men nu har Schlingmann som sagt betalat de dryga 21 tusen kronor som han fram tills nu försökt slinka undan. Att han betalar är naturligtvis för att han dels försöker slippa åtal, dels för att han försöker köpa sig lite medborgerligt förtroende. Han vill gärna vara med om att styra Sverige och han kanske inte har någon villa på Rivieran dit han kan fly undan uppmärksamheten.
Radio Sjuhärad rapporterar att Radiotjänst i Kiruna avvaktar med en eventuell polisanmälan av Schlingmann. Man vill först vänta och se vad som händer med de polisanmälningar som redan gjorts för brott mot lagen om Tv-avgift i fallen Tobias Billström, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò.

Märklig höst
För övrigt har den gångna hösten varit märklig. Sverige har fått ett statsbärande parti som bärs upp av fundamentalistiska licensskolkare och skatteplanerare. Ett av stödpartierna har låtit sina politiska utspel styras av information erhållen genom dataintrång och ett annat av Bibeln. Jag förstår bara inte var centern kommer in i bilden. I det sällskapet kan det väl knappast finnas någon större efterfrågan på bondförnuft?

Erik Nyberg

Info-Text
Kort beskrivning av innehållet